Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Radar-haren.

Snart är det påsk. Härligt tycker barnen då det alltid suger i deras godistarmar för av någon anledning så handlar påsken väldigt mycket om godisägg och väldigt lite om Jesus i min familj.
Igår när vi satt och åt så satt det en hare ute i trädgården. Samma lilla hare som brukar sitta här ute och som hade vår trädgård som vilorum i somras. Jag visade min yngsta son haren och sa att det var påskharen som satt och tjyvlyssnade på alla barn nu så här innan påsk. Nu är ju sonen 8 år och ingen man lurar så där men man får ju skoja så han tyckte det var lite kul. Jag sa att det var bäst att vara snäll så att haren lämnar lite godis vid påsk. Pekade på harens öron, som vred sig runt åt alla håll och sa att dess öron var som en radar som nu avlyssnade oss. Han skrattade gott. Jag sa att haren skulle rapportera till över-haren om något barn var styggt och sonen, som är inne i Star Wars-schangern och den typen av spel/filmer såg nog väldigt roliga bilder för sin inre syn för han skrattade ännu mer.

Om man är stygg får man inget godis, sa jag. Då lämnar han på sin höjd en plutt på vår tomt och en hälsning om att ungarna kan ta och äta kokta ägg istället. Sonen såg låtsaschockad ut. Ägg är ju vansinnigt äckligt både till lukt och smak anser han. Sen kom han på att JAG måste varit vansinnigt stygg. Jämt eftersom jag ofta äter kokta ägg. Stygg? JAG? Pyttsan.

Annonser

Det har åskat idag. Jag och ena sonen som var hemma från skolan idag satte oss tillrätta med nybakad sockerkaka och tittade ut på regnet/haglet som VRÄKTE ner. Det var inte lika jobbigt som förr då jag bodde i ett hus på landet på en topp där skorstenen var snäppet högre än närmaste träd. Paniken låg på lur och jag brukade släpa ut alla i bilen. T o m katten var med mig en gång men till slut växte barnen upp och satte ner foten för det var både trångt, varmt och långtråkigt att sitta i en bil när det åskade. Då började jag krypa ner och ta skydd i köket bakom köks-ön med filt och tekopp.

Nu för tiden är jag inte lika hysterisk för inne i stan känns det tryggare. Skönt det.

Jag har blivit frälst på yoga nu. Jag fick ju följa med arbetskamraterna på yoga när jag fyllde 40 och det var riktigt mysigt. Det var ingen barnlek precis för det var ansträngande att hålla de där positionerna. Men det passade mig. Lugna strechningar i sakta mak. Jag är ingen friskis och svettis-typ. Gillar inte att rusa runt högröd i ansiktet ihop med femtionio andra kärringar. Och jag har försökt löp-träna men den nyfrälstheten slutade redan efter 400 m då jag tappade både andan, vettet och sansen INKLUSIVE lusten att någonsin igen springa.

Men yogan är lugn och sansad och inte blir man svett precis. Det rekommenderas t o m att duscha INNAN för att man ska vara varm i kroppen och len av väldoftande oljor. Visst låter det underbart?  Men det ska ändå göra nytta så jag har lånat hem lite yogaböcker.Två av dem har Malin Berghagen gjort, denna smäckra, vackra varelse. Bilderna i boken är verkligen fina och jag tänkte ju att sån vill jag bli. Håhåjaja. Resten av böckerna visar yogapositioner av alla de slag och idag satte jag igång med nybörjarvarianten. Det var ju tur att jag gått den där lilla kursen för jag fick ju ett hum om andning och sådant och det är faktiskt skönt. Man tänjer ut leder och delar av kroppen som legat i träda sedan 1800-talet.

Så jag ska se hur länge jag håller ut men det känns som om detta skulle kunna bli min grej. Jag ska höra med yoga-tjejerna här i stan om när de ska starta upp en ny kurs och sedan tänker jag gå en omgång.

Namaste på er.

Det är i kraft av min svaghet, som jag blir stark. Jo, vet du. Jag faller lite varje dag och reser mig lika lite varje dag. Status quo. Det innebär att jag aldrig riktigt bryter ihop men heller aldrig kan känna mig tillfreds ända in i märgen. Gnager lite inuti. Jag tänker att jag är en jobbig jävel att ha att göra med, tycker lite synd om dem som måste vara runt mig allt för ofta. Duger inte riktigt kan jag känna och ändå samtidigt blir jag förbannad på samma tanke för visst duger jag. Likaväl som du. Svaghet och styrka i ett.

Vet att jag tänker för mycket på att smälta in och att göra allt jag kan för andra. Nästan som att det låser sig och så känns det som om allt blir fel och ja, ni vet. Känner efter hur ni vill ha det så pass mycket att jag glömmer hur jag själv skulle vilja ha det och nånstans där i känsloröran, i kaoset lever jag. Varje dag.

En dag så.

Bon jour madame. Voule vous en kaka with some wonderfully made tea? Jag svassar runt i kafeet i mjuk klänning och förkläde knutet runt midjan, som inte alls är så trind som man skulle kunna förvänta sig utav en kafeägarinna. Serverar kunderna med ett stort leende.

Håret är stökigt efter förmiddagens kak-bak-hysteri men själen lugn som en filbunke efter morgonens yogapass. Mina gäster är som vanligt nöjda med utbudet och berömmer bagaren, dvs mig och säger att aldrig smakar te så gott som i atmosfären i mitt kafé och kakorna är verkligen delikata. Kaféet är ljust, ja väldigt trivsamt och möblerat så att man både man sitta mitt i smeten men även krypa undan med sin bok i ett hörn och bara sippa te och läsa. Inte bara inhemska kommer hit utan även turister, då ryktet om kaféet sprider sig. Good news travel fast as we say.

Med snöröken fortfarande ångande ur munnen kan gästerna beställa och medan teet värmer dem så går solen sakta ner bakom husen. Och på sommaren läskar is-teernas svalkande sötma. Även kaffedrickarna finner sitt lystmäte här då min sambo lärt sig ordna allehanda kaffesorter och trivsamma dofter trängs i näsborrarna när man kommer innan för dörren. Kort sagt, lugn, ro och alldeles förbaskat trivsamt är det.

Det man vill ha ska man visualisera.

Nattbön

Mäktiga, stora rymd, hör min ängslan
Känn mina hjärtslag
min rädsla

Du vet, jag är bara en i mängden av alla vars hjärtan bankar
hårt om natten

när jag egentligen borde sova

Bara en i mängden av alla vars tankar snurrar och vrider på
dagens händelser

i en osalig röra om natten

Och alla vill vi att du, rymd, tar emot vår ångest och ger
nattfrid tillbaka

nattro till ängsliga själar

En fånig bön rakt ut bland stjärnor och galaxer

ta emot och behåll, stoppa svarta tankar i dina svarta hål

och sänd glittrande stjärnstoff tillbaka rakt in i sömniga
ängsliga ögon

Bonn-hjälte-saga.

I tre veckor satt jag fast i träsket. Jag sällade mig till en ofantlig skara människor och tillsammans sållade vi äpplen, rödbetor och morötter i en salig röra. Min dotter behövde hjälp en dag med ett spel, Farm Hero Saga som spelas på surfplatta eller mobil  och sedan ville jag ju hjälpa henne ännu mer och för att hjälpa henne bättre ville jag ju lära mig mer så jag laddade ner app-aset. Ja, för så känns det så här i efterhand. Appen som tog över mitt liv. Stal min fritid och gjorde så att jag stannade upp i livet. Typ. I början tänkte jag spela mol allena men det slutade fungera vid första vägspärren. Ja, det var en vägspärr där man antingen blev tvungen att vänta i över tre dagar på att få komma vidare eller fick man tigga hjälp via Facebook och de vänner där som också fastnat i träsket. Till sist var vi ett troget gäng som gav varandra extra liv i parti och minut och bönor som samlades på hög, gud vet varför och vi retade garanterat upp alla de facebook-vänner som INTE spelade detta spel men som vi prackade på våra böner om hjälp.

Och jag var duktig och kom långt på den lilla slingrande cyber-stigen.

När sambon ville prata med mig om hurdan hans dag varit satt jag vid köksbordet och flyttade rödbetor åt höger och vänster och svarade sporadiskt och tämligen ointresserat på hans frågor. Jag var inte där helt enkelt. Jag samlade morötter på rad!

Och när minsta sonen läste högt ur sin läs-läxa satt jag där med mobilen i högsta hugg och försökte klå den stygga hånflinande grävlingen. Och när jag äntligen fick den fan så hade sonen läst klart vad det nu var han läste och jag bockade i och skrev en kommentar om hur duktig han var.

Ni hör. Detta blev ju ett domestiskt problem. Som tur är är jag en stark kvinna som vet hur man bryter ovanor. Så jag bröt ovanan helt enkel. Jag kastade appen. Helt wild and crazy. Det är så befriande. Nu får jag dock påminnelser på Facebook när mina forna Farm-vänner behöver hjälp. Jag känner mig som en svikare. De som ställde upp helhjärtat dag som natt. De får nu inget tillbaka.

Jag känner numera ett kall och det är att sprida ordet. Vilket ord undrar ni nu i kör? Jo, ordet: Lägg av för fan. Sluta. Vet ni att det finns människor som t o m KÖPER sig vidare i detta spel och det är därifrån ägarna tjänar sina miljoner. Hua. Lägg hellre de pengarna på en god bok, en god glass eller en god kaka till teet. Köp livskvalitet och inte falska morötter.