Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lindalou’

När man lär sig andas på rätt sätt, lär sig räta ut ryggen stolt, odlar ett lugn i magen och försöker se på omgivningen med positiv syn känns det bättre. Allt känns bättre. Det är lätt att falla tillbaka, låta ilskan mot orättvisor och störande moment börja gro inuti men om man snabbt klipper av ogräset vid rötterna får det liksom aldrig fäste. Dra djupa, lugna andetag och låt irritationen följa med utandningsluften, ut i intet. Bort.
Det ÄR lättare att se på saker och ting och bibehålla sitt lugn.Lättare och glädjefullare. Känn den där stoltheten inom dig, att just du är du och vet att du är älskad. Känns det som om en dörr är stängd, ja då letar du upp en annan dörr. Är du riktigt modig öppnar du den stängda dörren ändå. Våga chansa.

Ilska förstorar saker, ger det onaturliga, onödiga proportioner.
Lugn ger tid att reflektera inuti, ger tid och möjlighet att finna en lösning eller rent av skjuta bort det störande. Vi lever bara en gång. Ett liv har vi till låns. Slösa inte bort det genom att fokusera på saker som gör dig ledsen. Försök se bortom horisonten. Där finns alltid ett ljus.

Read Full Post »

Dagen har till viss del tillbringats i skogen vid en å ihop med syster, hund och diverse barn. Vi grillade korv och fikade och barnen aktade sig för att ramla i vattnet. Hoppade från sten till sten. Plockade kaveldun och gjorde båtar av Ballerinakexen när magarna inte ville ha fler.

Det var länge sedan jag var i skogen. Efter att ha bott i skogen i nitton år så måste jag säga att jag blivit en inbiten stadsbo som verkligen älskar gatljusens orangea sken men någonstans inom mig bor det kvar en liten skogsmulle som gärna packar en ryggsäck med allt som kan tänkas behövas, som tex saker man kan äta, dricka, sitta på, torka sig med och på, skära med och så vidare. Andas granskog och mossa, inte se vilda djur för barnen pratar så högt men man kan förnimma dem där bakom snåren. Ser deras spår på stigarna vi följer. Det är mysigt att vara skogsmulle i väldigt små portioner.

Jag har som gått i ide ett tag nu. Det tar tid att finna sig själv igen efter omställningar, längre tid än vissa kan förstå. Nya rutiner, nytt liv. Det är lätt att tappa bort sig själv på vägen. Är man samma person som innan? Nej. I nytt sällskap, ny familj förändras man sakta och ibland vill jag sätta ner foten och känna efter. Känns detta bra? Är det det här som är jag? Ja, det känns bra, men fortfarande är stigen inte rak och självet inte riktigt som det var förut. Kommer aldrig att bli densamma igen men det gör inget bara jag finner ut vem jag är nu. Jag kan tycka om den personen också hoppas jag. Självkänslan är ju som den är..
Jag har varit undandragen ganska länge nu men börjar tröttna på det. Jag måste ta nya tag i livet och försöka hitta på mer. Lite som jag var förut, innan. Träffa folk. Jag har funnit en sak i alla fall, som jag verkligen brinner för och det är yogan. För några år sedan hade jag sagt att det där är sååå typiskt skrämda 40-plussare som är så rädda för att åldras att de går på vilket hokus pokus som helst men nu när jag är en skrämd 40-plussare som är rädd för att åldras så tycker jag det är ett underbart sätt att träna kroppen i lugn takt och ändå få något bra ur det hela. Plus att jag fått något att fokusera på som kanske kan bli JAG. Något som är bara mitt, som rör mig och som är bra för mig och inte för alla runt omkring. Dem tänker jag på alla andra timmar på dygnet men 40 minuter om dagen är MINA.

Jag försöker lära mig att se det mesta från den ljusa sidan. Bright side of life. Silverlining. You know.

 

 

Read Full Post »

Lever upp.

Jag sitter här och väntar på att vårvärmen ska komma tillbaka. Jag behöver den. Jag behöver sommar. Härliga ljumma vindar.Det är så befriande att kunna sitta ute med en kopp te och läsa i solskenet. Ha barnen omkring som som leker och stojar. Fika i gröngräset. Korvgrillning en sen kväll. Gå ut i kortärmat eller varför inte bara en klänning, barfota.

Jag lever på vintern också men på våren och sommaren lever jag upp.

Read Full Post »

Radar-haren.

Snart är det påsk. Härligt tycker barnen då det alltid suger i deras godistarmar för av någon anledning så handlar påsken väldigt mycket om godisägg och väldigt lite om Jesus i min familj.
Igår när vi satt och åt så satt det en hare ute i trädgården. Samma lilla hare som brukar sitta här ute och som hade vår trädgård som vilorum i somras. Jag visade min yngsta son haren och sa att det var påskharen som satt och tjyvlyssnade på alla barn nu så här innan påsk. Nu är ju sonen 8 år och ingen man lurar så där men man får ju skoja så han tyckte det var lite kul. Jag sa att det var bäst att vara snäll så att haren lämnar lite godis vid påsk. Pekade på harens öron, som vred sig runt åt alla håll och sa att dess öron var som en radar som nu avlyssnade oss. Han skrattade gott. Jag sa att haren skulle rapportera till över-haren om något barn var styggt och sonen, som är inne i Star Wars-schangern och den typen av spel/filmer såg nog väldigt roliga bilder för sin inre syn för han skrattade ännu mer.

Om man är stygg får man inget godis, sa jag. Då lämnar han på sin höjd en plutt på vår tomt och en hälsning om att ungarna kan ta och äta kokta ägg istället. Sonen såg låtsaschockad ut. Ägg är ju vansinnigt äckligt både till lukt och smak anser han. Sen kom han på att JAG måste varit vansinnigt stygg. Jämt eftersom jag ofta äter kokta ägg. Stygg? JAG? Pyttsan.

Read Full Post »

Det har åskat idag. Jag och ena sonen som var hemma från skolan idag satte oss tillrätta med nybakad sockerkaka och tittade ut på regnet/haglet som VRÄKTE ner. Det var inte lika jobbigt som förr då jag bodde i ett hus på landet på en topp där skorstenen var snäppet högre än närmaste träd. Paniken låg på lur och jag brukade släpa ut alla i bilen. T o m katten var med mig en gång men till slut växte barnen upp och satte ner foten för det var både trångt, varmt och långtråkigt att sitta i en bil när det åskade. Då började jag krypa ner och ta skydd i köket bakom köks-ön med filt och tekopp.

Nu för tiden är jag inte lika hysterisk för inne i stan känns det tryggare. Skönt det.

Read Full Post »

Jag har blivit frälst på yoga nu. Jag fick ju följa med arbetskamraterna på yoga när jag fyllde 40 och det var riktigt mysigt. Det var ingen barnlek precis för det var ansträngande att hålla de där positionerna. Men det passade mig. Lugna strechningar i sakta mak. Jag är ingen friskis och svettis-typ. Gillar inte att rusa runt högröd i ansiktet ihop med femtionio andra kärringar. Och jag har försökt löp-träna men den nyfrälstheten slutade redan efter 400 m då jag tappade både andan, vettet och sansen INKLUSIVE lusten att någonsin igen springa.

Men yogan är lugn och sansad och inte blir man svett precis. Det rekommenderas t o m att duscha INNAN för att man ska vara varm i kroppen och len av väldoftande oljor. Visst låter det underbart?  Men det ska ändå göra nytta så jag har lånat hem lite yogaböcker.Två av dem har Malin Berghagen gjort, denna smäckra, vackra varelse. Bilderna i boken är verkligen fina och jag tänkte ju att sån vill jag bli. Håhåjaja. Resten av böckerna visar yogapositioner av alla de slag och idag satte jag igång med nybörjarvarianten. Det var ju tur att jag gått den där lilla kursen för jag fick ju ett hum om andning och sådant och det är faktiskt skönt. Man tänjer ut leder och delar av kroppen som legat i träda sedan 1800-talet.

Så jag ska se hur länge jag håller ut men det känns som om detta skulle kunna bli min grej. Jag ska höra med yoga-tjejerna här i stan om när de ska starta upp en ny kurs och sedan tänker jag gå en omgång.

Namaste på er.

Read Full Post »

Det är i kraft av min svaghet, som jag blir stark. Jo, vet du. Jag faller lite varje dag och reser mig lika lite varje dag. Status quo. Det innebär att jag aldrig riktigt bryter ihop men heller aldrig kan känna mig tillfreds ända in i märgen. Gnager lite inuti. Jag tänker att jag är en jobbig jävel att ha att göra med, tycker lite synd om dem som måste vara runt mig allt för ofta. Duger inte riktigt kan jag känna och ändå samtidigt blir jag förbannad på samma tanke för visst duger jag. Likaväl som du. Svaghet och styrka i ett.

Vet att jag tänker för mycket på att smälta in och att göra allt jag kan för andra. Nästan som att det låser sig och så känns det som om allt blir fel och ja, ni vet. Känner efter hur ni vill ha det så pass mycket att jag glömmer hur jag själv skulle vilja ha det och nånstans där i känsloröran, i kaoset lever jag. Varje dag.

Read Full Post »

Older Posts »