Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘te i trädgården’

När man lär sig andas på rätt sätt, lär sig räta ut ryggen stolt, odlar ett lugn i magen och försöker se på omgivningen med positiv syn känns det bättre. Allt känns bättre. Det är lätt att falla tillbaka, låta ilskan mot orättvisor och störande moment börja gro inuti men om man snabbt klipper av ogräset vid rötterna får det liksom aldrig fäste. Dra djupa, lugna andetag och låt irritationen följa med utandningsluften, ut i intet. Bort.
Det ÄR lättare att se på saker och ting och bibehålla sitt lugn.Lättare och glädjefullare. Känn den där stoltheten inom dig, att just du är du och vet att du är älskad. Känns det som om en dörr är stängd, ja då letar du upp en annan dörr. Är du riktigt modig öppnar du den stängda dörren ändå. Våga chansa.

Ilska förstorar saker, ger det onaturliga, onödiga proportioner.
Lugn ger tid att reflektera inuti, ger tid och möjlighet att finna en lösning eller rent av skjuta bort det störande. Vi lever bara en gång. Ett liv har vi till låns. Slösa inte bort det genom att fokusera på saker som gör dig ledsen. Försök se bortom horisonten. Där finns alltid ett ljus.

Annonser

Read Full Post »

I tre veckor satt jag fast i träsket. Jag sällade mig till en ofantlig skara människor och tillsammans sållade vi äpplen, rödbetor och morötter i en salig röra. Min dotter behövde hjälp en dag med ett spel, Farm Hero Saga som spelas på surfplatta eller mobil  och sedan ville jag ju hjälpa henne ännu mer och för att hjälpa henne bättre ville jag ju lära mig mer så jag laddade ner app-aset. Ja, för så känns det så här i efterhand. Appen som tog över mitt liv. Stal min fritid och gjorde så att jag stannade upp i livet. Typ. I början tänkte jag spela mol allena men det slutade fungera vid första vägspärren. Ja, det var en vägspärr där man antingen blev tvungen att vänta i över tre dagar på att få komma vidare eller fick man tigga hjälp via Facebook och de vänner där som också fastnat i träsket. Till sist var vi ett troget gäng som gav varandra extra liv i parti och minut och bönor som samlades på hög, gud vet varför och vi retade garanterat upp alla de facebook-vänner som INTE spelade detta spel men som vi prackade på våra böner om hjälp.

Och jag var duktig och kom långt på den lilla slingrande cyber-stigen.

När sambon ville prata med mig om hurdan hans dag varit satt jag vid köksbordet och flyttade rödbetor åt höger och vänster och svarade sporadiskt och tämligen ointresserat på hans frågor. Jag var inte där helt enkelt. Jag samlade morötter på rad!

Och när minsta sonen läste högt ur sin läs-läxa satt jag där med mobilen i högsta hugg och försökte klå den stygga hånflinande grävlingen. Och när jag äntligen fick den fan så hade sonen läst klart vad det nu var han läste och jag bockade i och skrev en kommentar om hur duktig han var.

Ni hör. Detta blev ju ett domestiskt problem. Som tur är är jag en stark kvinna som vet hur man bryter ovanor. Så jag bröt ovanan helt enkel. Jag kastade appen. Helt wild and crazy. Det är så befriande. Nu får jag dock påminnelser på Facebook när mina forna Farm-vänner behöver hjälp. Jag känner mig som en svikare. De som ställde upp helhjärtat dag som natt. De får nu inget tillbaka.

Jag känner numera ett kall och det är att sprida ordet. Vilket ord undrar ni nu i kör? Jo, ordet: Lägg av för fan. Sluta. Vet ni att det finns människor som t o m KÖPER sig vidare i detta spel och det är därifrån ägarna tjänar sina miljoner. Hua. Lägg hellre de pengarna på en god bok, en god glass eller en god kaka till teet. Köp livskvalitet och inte falska morötter.

Read Full Post »

Prov.

Nu är det på sin plats att utbrista i ett sjuhelsickes halleluja för nu har vi övat kristendom. Imorgon har pojken prov och förra veckan låg han sjuk hos sin far så han har inte hunnit plugga så mycket säger han. Jag tycker det gått bra ikväll och hoppas att det sitter kvar imorgon.
Själv har jag mest lagat mat, handlat, tvättat och lekt taxi idag men så är det ibland. Nu är jag galet trött och tänker bara ta en kopp te och sedan sova. Det har varit ok väder här idag, de stunder solen tittat fram. Tänk vad lite sol kan göra.

Read Full Post »

Sicket skryt

Jag vill börja med att tacka er alla som faktiskt kommenterar här fast jag lyser med min frånvaro. Jag får små pling i mobilen när det postas något här och det är så roligt. Jag tänkte skärpa mig nu. Det är inte så att jag plötsligt tappat all lust att skriva.
Det är fortfarande en stor del av mig, det här med orden. Jag har dock varit tekniskt handikappad en längre tid. Det är INTE roligt att blogga från en mobil. Det är hemskt, vilket gör att man, läs jag, hellre låter bli. Men idag vände vindarna och det är nu skrytet kommer in i bilden.

Jag har blivit med dator. Precis en sån jag ville ha. En liten rackare, lagom stor att skriva på men lagom liten att knö ner i väskan om det skulle behövas. Med allt man kan behöva inklusive touch-skärm. Från pekofån till pekdator. Det må vara jag som halkat efter tekniskt men det ignorerar jag för nu ikväll känner jag mig grymt modern.
Och jag fick den. En gåva, present så där plötsligt som från ingenstans. (Om man bortser från de hintar jag gjort, de ljudliga suckar av irritation jag avgett när jag suttit och knåpat med min mobil, de googlingar jag gjort och råkat hitta just en sån dator jag så gääärna skulle vilja ha osv.)

Istället för data-mus så petar jag lite på skärmen och plötsligt förstår jag Windows 8. Detta hatobjekt, skapat enbart för att göra folk sjuka av ilska. Plötsligt funkar det hur bra som helst. Hur. Bra. Som. Helst. Ur led är tiden.

Och så måste jag ju berätta att jag sippat årets första kopp te i trädgården i eftermiddag. Solen tittade fram, snön glittrade men intill husväggen har det smält undan och där stod jag och myste med mitt jordgubbste. Det var jag och en liten svartmyra, som förirrat sig upp och ut på snön där den haltade betänkligt. Det var nog det mest ogenomtänkta den myran gjort.

Read Full Post »

Trädgården är ju bytt mot balkong, förvisso med lite trädgård också men ändå. Först tänkte jag att jag kanske borde byta namn på bloggen. Te på balkongen.
Men hur låter det? Getto-Linda.. Men sedan kom den där djupa sidan i mig fram. Det finns en sådan. Och den sade:
-”Livet är som en trädgård. Det är bara att gå ut och plocka dess frukter.”

Så det ska jag göra. Alltså behåller jag namnet.

Read Full Post »