Dagen har till viss del tillbringats i skogen vid en å ihop med syster, hund och diverse barn. Vi grillade korv och fikade och barnen aktade sig för att ramla i vattnet. Hoppade från sten till sten. Plockade kaveldun och gjorde båtar av Ballerinakexen när magarna inte ville ha fler.
Det var länge sedan jag var i skogen. Efter att ha bott i skogen i nitton år så måste jag säga att jag blivit en inbiten stadsbo som verkligen älskar gatljusens orangea sken men någonstans inom mig bor det kvar en liten skogsmulle som gärna packar en ryggsäck med allt som kan tänkas behövas, som tex saker man kan äta, dricka, sitta på, torka sig med och på, skära med och så vidare. Andas granskog och mossa, inte se vilda djur för barnen pratar så högt men man kan förnimma dem där bakom snåren. Ser deras spår på stigarna vi följer. Det är mysigt att vara skogsmulle i väldigt små portioner.
Jag har som gått i ide ett tag nu. Det tar tid att finna sig själv igen efter omställningar, längre tid än vissa kan förstå. Nya rutiner, nytt liv. Det är lätt att tappa bort sig själv på vägen. Är man samma person som innan? Nej. I nytt sällskap, ny familj förändras man sakta och ibland vill jag sätta ner foten och känna efter. Känns detta bra? Är det det här som är jag? Ja, det känns bra, men fortfarande är stigen inte rak och självet inte riktigt som det var förut. Kommer aldrig att bli densamma igen men det gör inget bara jag finner ut vem jag är nu. Jag kan tycka om den personen också hoppas jag. Självkänslan är ju som den är..
Jag har varit undandragen ganska länge nu men börjar tröttna på det. Jag måste ta nya tag i livet och försöka hitta på mer. Lite som jag var förut, innan. Träffa folk. Jag har funnit en sak i alla fall, som jag verkligen brinner för och det är yogan. För några år sedan hade jag sagt att det där är sååå typiskt skrämda 40-plussare som är så rädda för att åldras att de går på vilket hokus pokus som helst men nu när jag är en skrämd 40-plussare som är rädd för att åldras så tycker jag det är ett underbart sätt att träna kroppen i lugn takt och ändå få något bra ur det hela. Plus att jag fått något att fokusera på som kanske kan bli JAG. Något som är bara mitt, som rör mig och som är bra för mig och inte för alla runt omkring. Dem tänker jag på alla andra timmar på dygnet men 40 minuter om dagen är MINA.
Jag försöker lära mig att se det mesta från den ljusa sidan. Bright side of life. Silverlining. You know.
❤ det är bra att dra sig tillbaka och bara vara för sig själv ibland. Livet är till för att levas och att må bra i det..att finna sig själv igen är inte det enklaste …då kan det vara skönt att dra sig tillbaka och gå i ide ett tag …
3 år har gått sedan jag flyttade till min nya vrå..det är dax nu att ta sig ut och pröva vingarna igen..jag är rädd för att jag kan bli lite för egen annars.
Man uppskattar verkligen det lilla i tillvaron nuförtiden men i det lilla finns det stora.det hinner man se nu då man har mer tid att stanna upp.
❤ Det är som jag. Tre år snart. Och jag har dragit mig undan för att finna en plats i allt det nya och låta det nya få en plats i mig och även de nya att finna ut vem jag är osv. Men nu känns det som om det är dags att dra igång lite mer som jag gjorde förr.
Vi får ta tag i oss själva du..;-)
Ja det är på tiden nu att dra igång livet igen …men det är ganska så bekvämt att vara tillbakadragen ..men man kan lätt bli lite lustig 😉
Haha. Ja, lite lustig blir man allt.
Vad jag önskar att vi bodde närmare varandra! 🙂